Östermalms saluhalls historia

Tillkomsten av Östermalms saluhall är ett uttryck för innerstadens tillväxt ut över Ladugårdslandet och en utveckling där Stockholm steg för steg blir en modern stad med ökad kommersialisering och reglerad torghandel.

En nyhet i sin tid är dels de stora skyltfönstren i gathusen, dels den lätta konstruktion av gjutjärn och glas som fungerar som saluytans tak. Principen att med hjälp av järn åstadkomma stora spännvidder och rumshöjder med glas utvecklades mycket snabbt från 1800-talets mitt. Byggnadsprincipen lämpade sig för byggnadstyper där det är viktigt att tillvarata dagsljuset – saluhallar, utställningshallar, industrier och järnvägshallar samt förstås växthus och orangerier vilka stod som förebilder för detta sätt att bygga. I Stockholm är Östermalms saluhall en av de äldsta bevarade byggnaderna uppförda enligt denna princip.

Byggnadens arkitektur karaktäriseras i hög grad av mötet mellan å ena sidan den höga och ljusa hallen, å andra sidan gathusens lägre, vilande volymer. Eller annorlunda uttryckt, kontrasten mellan den lätta konstruktionen av järn och glas och de tunga murarna av tegel. I detta prestigeprojekt har Gustaf Clason och Kasper Salin anslutit till stenstadens struktur i kvarteren men i sin tid var byggnaden mycket modern – det exponerade röda murteglet, de ofattbart stora skyltfönstren och det lätta taket över hallen som släppte in mycket dagsljus var alla moderna drag.

I sin samtid signalerade byggnaden modernitet genom sättet att ge hantering och försäljning av livsmedel en rationellt ordnad, fysisk ram. Utformningen av Östermalms saluhall är både ett sakligt, fysiskt svar på ett funktionellt behov samtidigt som utformningen är en storslagen gest. Att arkitekturen uppfattades som modern och progressiv kan tillskrivas samarbetet mellan de unga, hungriga arkitekterna och uppdragsgivaren J H Palme som var medveten om de samtida tendenserna i samhällsbyggandet. Palme var bland annat initiativtagare till anläggandet av Djursholms villastad: den första förstaden i Sverige ansluten till en storstad med personjärnväg.

Delar av byggnaden har fortfarande en mycket hög autenticitetsgrad. Det gäller i synnerhet hela exteriören med murar och takvolymer samt hallens rumsvolym med pelarstomme. Vissa entrérum till hallen, trapphus och interiörer i gathusen är dessutom bevarade i delar.

Saluhallen var kring sekelskiftet 1900 en vanlig byggnadskategori i svenska städer. I takt med ändrade strukturer avseende livsmedelsförsörjning och kommunikationer kom många av dessa för stadslivet viktiga mötesplatser att försvinna. För Östermalms saluhalls del innebär det att den tillsammans med Göteborgs saluhall är de äldsta ännu fungerande saluhallarna i Sverige (vid sidan av Feskekôrka i Göteborg från 1870-talet som uppfördes för fiskförsäljning). Å ena sidan är den på ett nationellt plan unik, å andra sidan är den representativ för en, i dag mycket uppskattad, ålderdomligare form av livsmedelsförsäljning.