Hur skapas en grönare stad med stor biologisk mångfald, där träden ges utrymme att växa och där insekterna trivs, samtidigt som vi människor har tillgång till grönområden?
I det här avsnittet träffar vi
Lyssna på ett samtal som handlar om trädens betydelse i stadsmiljön, arbetet med moderna växtbäddar och lokalt producerat biokol samt stråken och vattnet som stadens framtida potential.
Fritte: Stockholm växer så det knakar. Vi måste få plats med allt som behövs för att skapa en stad där vi trivs. Men hur går det egentligen till? I podden Stockholm växer pratar jag Fritte Fritzson med experter från Stockholm stad om frågor som berör just dig. Idag handlar det om gröna och blå rum. Om vi inte visste det innan märkte vi under pandemin hur viktig naturen är för oss. Stormköken tog slut i butikerna och vi hängde mer i våra närområden, promenerade och cyklade till jobb och förskolor. I dag handlar det om parker och träd, och varför det gröna är viktigt för oss och vår stad, men vi dyker också ner under marken och se hur nya smarta växtbäddar ger träden i staden bättre möjligheter att växa samtidigt som vi återvinner julgranar.
Välkomna ska ni vara till Stockholm växer och välkomna säger jag också till Britt-Marie Alvem.
Britt-Marie: Tack så mycket.
Fritte: Och Elisabeth Rosenqvist Saidac.
Elisabeth: Tack så mycket.
Fritte: Vi ska presentera er, Elisabeth du är landskapsarkitekt och stadsträdgårdsmästare i Stockholms stad sedan 2015, också enhetschef för park- och stadsmiljöenheten, stadsmiljöavdelningen, trafikkontoret.
Elisabeth: Det stämmer!
Fritte: Långt namn.
Elisabeth: Ja, det är väldigt, väldigt långt.
Fritte: Och Britt-Marie, du är landskapsarkitekt och trädspecialist och arbetat åt staden sedan 1997, specifikt med gatuträd sedan 2007, där du också medverkat i utformningen av nya smarta växtbäddar och användandet av biokol.
Britt-Marie: Ja det stämmer bra.
Fritte: Idag ska vi prata om stadens gröna och blå rum, och med det menar vi parker och grönområden och så vattenrummen som inte minst är så viktiga för Stockholms stad och det som gör Stockholm som unikt. Varför är grönska och gröna rum i staden så viktigt skulle ni säga?
Elisabeth: Det är otroligt viktigt för vårt välmående, för alla oss som bor i Stockholm men även för de som kommer hit och besöker en stad och en stad som växer som vi gör, det är ju ett kapital som vi har gratis. Det här fantastiska kulturhistoriska arvet med våra parker i staden, men också alla de nya parkerna som vi bygger just nu i ytterkransen men också en del nya i innerstaden. Och de här betyder ju otroligt mycket som du var inne på i inledningen här, inte minst under det föregångna året under corona. Man verkligen såg hur vi nyttjar staden som stockholmare. Vi flyttade ut och där fick vi umgås, på distans, men det fanns en tillgänglig plats där alla får vara. Det är helt fantastiskt. Det har väldigt, väldigt stor betydelse det gröna.
Britt-Marie: Nej, men det är ju fantastiskt och vi märker ju också hur mycket invånarna bryr sig om den här typen av frågor. Det är väldigt viktigt för dem.
Fritte: Nu pratar vi om de miljöpsykologiska aspekterna, liksom upplevelsemässigt. Men jag tänker att stadens träd och grönska också gör ett arbete rent klimatmässigt?
Elisabeth: Jamen självklart alltså. Man kan ju säga att våra parker och träd är stadens lungor. Och utan lungor överlever man inte så länge.
Britt-Marie: Nej.
Elisabeth: Och sen så jobbar vi ju hela tiden för att accentuera att kunna göra ännu mer och få ut ännu mer av våra gröna volymer. Och det handlar just om att både värna det historiska arbetet vi har och verkligen ser till att det bevaras och utvecklas.
Fritte: Mm.
Elisabeth: Men det handlar också lika mycket om att hitta nya metoder som vi kommer komma in på sen. Och att skapa nya parker som liksom fyller alla de nya behov som våra nya invånare i staden har och även de som reser hit.
Fritte: Just det… Varning för stor fråga då nu, men vilka utmaningar finns det när vi skapar gröna rum i staden?
Britt-Marie: Plats!
Elisabeth: Ja…
Britt-Marie: Plats.
Elisabeth: Det är väl den absoluta utmaningen, att få in alla olika intressen på en liten yta för att vi har ju inte så mycket mark att tillgå i nya områden alla gånger. Det varierar ju såklart, men då gäller det att hitta det här mångfunktionella. Och hur ställer man om snabbt?
Britt-Marie: Och jag säger även att det är ont om plats i även i den befintliga staden. Det blir trängre och trängre där. Det har hänt väldigt mycket som vi kommer att komma in på senare med ledningsstruktur tillexempel. Förr så hade man inte lika mycket ledningar som vi har idag. Idag har vi fått till fjäril kyla och fjärrvärme och jättemycket el och då… Kabel, fiber allt sånt alltså. Förr var det mycket mer plats. Och att trafiken har ökat.
Fritte: Och de här ledningarna ska samsas med trädens rötter till exempel?
Britt-Marie: Ja precis, så är det.
Fritte: När det då planeras nya områden, Norra Djurgårdsstaden till exempel, finns det då fasta normer för hur mycket av den bebyggda ytan som ska vara parkmark?
Elisabeth: Ja, man har ju, dels så jobbar man med någonting som heter grönytekomp, alltså man kompenserar för den mark man tar i anspråk. Och där sätter man vissa avtal för att man ska ha en viss grönyta och det får ju byggherrarna till sig när de startar sitt projekt, så att de vet att så här mycket grönyta ska det vara. Sen är ju Norra Djurgårdsstaden lite unikt i och med närheten till nationalstadsparken och att man har kunnat ställa väldigt väldigt specifika krav, så det där varierar ju också lite beroende på var i staden man är, var man bygger. Men det är ju mer och mer sådana krav som kommer in och man ställer och det är gröna tak, det är gröna väggar om man inte har platsen på marken som man ställer krav på. Och det är ju fantastiskt för det skapar ju en ännu grönare miljö, i det här… I grunden ganska hårdgjorda så kan man komplettera med de här tillkommande sakerna, som vi kanske inte hade för 10 år sedan ett fungerande system för.
Britt-Marie: En stor skillnad tycker jag också är att alla i nybyggnads områden är mer eller mindre alla gator och träd planterade. I den befintliga staden, eller stenstaden, så det är ofta huvudgatorna eller esplanaderna etcetera som är trädplanterade, och så förekommer det gatuträd på några få ställen.
Fritte: Jag tänker också att man skulle kunna se det som en diskussion kring de gröna rummens kvalité, för att ibland kan det behövas liksom ett stort fält där man kan springa med sin hund och kasta frisbee…
Elisabeth: Mm, mm.
Fritte: Där liksom ytan är viktig i sig. Men sen finns det ju också lite mera... Vad ska man säga, lite o-omhändertagna områden, kanske impediment mark som är grönt men som ligger vid en trafikled till exempel, som inte har någon större kvalité i förhållande till en väldigt liten park som kanske som har väldigt hög kvalité. Hur tänker ni kring den frågan?
Elisabeth: Nej, men alltså just de här impedimentsytorna de skulle man egentligen kunna ställa om driften på att göra till ängsytor och ha en annan typ av hantering av de ytorna, så att man på det sättet få in mer av den biologiska, stärka den biologiska mångfalden. Sen i de små parkerna så gäller det ju att jobba med kvalité, kvalité som gör att vi på ett smart sätt också kan underhålla och drifta de här parkerna för att de är så pass små och kräver också alltid det där lilla extra för att de ska hålla den höga kvalitén. Och besökstryck är ju ett av våra kanske då, om man ska prata om problem. Men det är jättetrevligt att det är jättemycket människor där, men det gör också att vi får ett högre slitage, och det kräver mer skötsel för att hålla det grönt.
Fritte: Mm.
Elisabeth: Men det är ju ett kärt problem. Jag vill inte säga att det egentligen är ett problem, för jag är så himla glad att vi är i våra parker!
Fritte: Ja, det är ju vi invånare också. Att vi är i våra parker att ni jobbar för parkerna.
Fritte: Men när Stockholm växer som vi har pratat om så måste ju ibland grönområden tas i anspråk, och det kan ju leda till reaktioner såklart från boende. Vi var inne på det lite grann att ni måste kompensera. Men hur jobbar ni inom Stockholms stad för att lösa den frågan?
Elisabeth: Dels så avsätter vi ju i planeringen, så avsätter vi ju pengar för att kunna anlägga grönytor i det nya området, vi anlägger alternativt i närområdet till det nyanlagda området. Där du kanske, som du pratade om tidigare, hade de här impedimentsytorna. Kanske kan man helt plötsligt anlägga en ängsmark därför att man får den ekonomiska möjligheten genom det pågående exploateringsprojekt. Så så försöker vi ju hitta liksom hitta att utöka den gröna ytan, trots att vi vet att vi har tagit grön mark i anspråk, för att kunna leva upp till de bostadsmål vi ändå har i staden. Och det är ju ett annat jätte jätte viktigt mål, men jag tror absolut att den här synergieffekten av de här två och när man gör det tillsammans så blir det väldigt väldigt bra.
Fritte: Mm. När jag tittar på ett område, som Årstafältet till exempel, där man då liksom naggar fältet i kanten litegrann med ny bebyggelse...
Britt-Marie: Mm.
Fritte: Men jag kan ju verkligen se att idén om någon slags Central Park, där liksom det gröna i mitten får en väldigt hög kvalité och kanske också till och med för att det att det blir mer laddad med bostäder i kanterna. Det är väl exempel på det där folk då kanske reagerar mot att x antal kvadratmeter då försvinner och blir bostäder istället för grönt?
Britt-Marie: Ja. Samtidigt så får man ju tänka att faktiskt gatan har försvunnit där, den här leden i och med södra länken.
Elisabeth: Precis.
Britt-Marie: Och Årsta bebyggelsen har en möjlighet att växa ihop med den här grönytan på ett… Bättre sätt får man ju säga. Att man får just den här Central Park känslan kanske, eller liksom en park som hör ihop med bebyggelse i alla fall.
Elisabeth: Ja, jag tycker att det... Det är ju liksom så vi jobbar för att få till de här fina grönområdena och kvalitativa grönområdena i de nya bostadsområdena. Och att vi då kan lämna tillbaka någonting till stockholmarna som är minst lika bra som det vi tog. Sen kanske det har andra kvalitéer än den mark vi tog i anspråk.
Fritte: Ni har ju de senaste åren gjort en stor satsning som heter Grönare Stockholm, kan ni berätta lite om den?
Elisabeth: Ja, Grönare Stockholm är en stor politisk satsning som både omfattar riktlinjer som antogs av vår kommunfullmäktige, 2017, och det är riktlinjer för hur man ska planera och förvalta och drifta de gröna områdena i Stockholm, både parker och naturmark. Och när de här riktlinjerna antogs så fick vi samtidigt på trafikkontoret en utökad budget om 300 miljoner kronor, för nya parker och gröna stråk i ytterstaden. Och det här var ju helt fantastiskt och väldigt unikt att få ett sånt uppdrag. Och det har resulterat i att vi har jobbat med 25 stycken projekt i ytterstaden som både är stråk och parker. Vi har bland annat Vårbergstoppen, en helt ny stadspark.
Britt-Marie: Den är fantastisk.
Elisabeth: Ja helt otrolig!
Britt-Marie: Faktiskt makalös tycker jag.
Elisabeth: Och Magelungens strandpromenad, och det roliga med det är att det här har vi liksom... Arbetat tillsammans med en stråkstudie och kunnat liksom berika de här två olika projekt med både de gröna aspekterna men också med tillgänglighet och framkomlighet, plus stärkt den biologiska mångfalden. Så att det finns ju väldigt, väldigt mycket fina projekt och där kan man gå in och läsa mer om dem på Stockholm växer för det är fantastiska utflyktsmål.
Fritte: Mm! De här 25 projekten är det speciellt då liksom i ytterstaden eller är det en väldig blandning där?
Elisabeth: Mm den första satsningen, den var ju riktad mot ytterstaden. Att vi skulle jobba för att knyta ihop stadsdelarna i ytterkransen med varandra. Jag brukar alltid prata om att vi bygger en ny årsring. Det brukar man ju tala om i Stockholm, våra broar är årsringar, våra grönområden är årsringar och nu är vi inne på en ny årsring. Och det känns ju jättehärligt hur man knyter ihop de här olika delarna med varandra genom det gröna.
Fritte: Ja, du nämnde ju stråk… Det här med stråk även för växter och djurliv, alltså biologiska korridorer och så där, är det någonting ni tänker på?
Britt-Marie: Ja, jättemycket. Vi försöker ju stärka stadens ek samband och… Alltså, vi har ju en… Man brukar prata om en ek population faktiskt, alltså den stammar ju från den tiden då kronan byggde skepp av ek, så det är kvar och det finns. Man har inventerat, eller staden har låtit inventera, platser så att det finns ek tyngdpunkter i staden. Så det finns jättefina ek miljöer, så att det där försöker man ju då på olika sätt binda ihop, även genom och i den nya bebyggelsen. Så till exempel i Norra Djurgårdsstaden så är ju det en viktig ek miljö och där har vi ju ek som gatuträd till exempel på vissa platser.
Elisabeth: Och där finns ju också inom Grönare Stockholm, etapp tre syftar ju bara till bland annat att stärka ek sambanden och då har vi jobbat med Farsta och Skärholmen och det har blivit ett fantastiskt resultat. Och det kanske roliga med de här projekten är också att då har vi samtidigt när vi har gjort det här friställt ekarna så att de kommunicerar med varandra också skapat en helt annan trygghet i de här områdena. När slyet försvinner, så vågar man helt plötsligt vistas här. Man är inte riktigt lika rädd för att det är igenvuxet överallt.
Fritte: Nej, det tänkte jag också på för att ni hade något samråd för ett tag sen om Trekanten i Gröndal och Liljeholmen… Och där längs med strandkanterna, där är det är ju ganska mycket såhär buskar så. Men är det någonting som ni tänker generellt på, lite mera öppna vyer i naturområdena?
Britt-Marie: Det där är också en balansgång med djurliv, och fågellivet då framförallt som man får ta hänsyn till.
Fritte: Men Magelungens strandpromenad är ju också ett bra exempel på där de gröna och blå rummen möts eller hur?
Elisabeth: Ja, det är det ju absolut, och där har vi ju verkligen jobbat med hänsyn till vattenlivet, till den biologiska mångfalden, vi har undvikit att producera under tiden det har varit häckningsperiod... Vi har också satt ihop en rad olika holkar för fladdermöss, för fåglar av olika arter, vi har insektshotell… Men också den här närheten genom den fantastiska badbryggan som faktiskt var nominerad till Sveriges bästa landskapsarkitektur för ett par år sedan. Just hur den möter vattnet på vattnets villkor är ju oerhört viktigt, men också skapar tillgänglighet till vattenrummet på ett annat sätt än vad man har haft tidigare här.
Fritte: Man har ju sett, apropå vattnet, så hur tänker ni kring fiske då?
Elisabeth: Alltså när vi gör nya stråk och så då tar vi ju kontakt med alla olika små föreningar och organisationer som finns som, som har intresse av olika sorter just vid vattenrum också och då kan det faktiskt vara fiskeklubbar som vi diskuterar med för att inte störa deras verksamhet med ett nytt stråk eller ta hänsyn till det, eller berätta det här kanske inte bästa fiskeplatsen i fortsättningen för att det kommer bli störda fiskar.
Fritte: Just det. Men jag menar att folk överhuvudtaget kan fiska centrala Stockholm är ju också tecken på att vattenkvalitén är bra?
Elisabeth: Fantastisk, och den blir bara bättre och bättre.
Fritte: Det här är ju superspännande. Vad händer nu med Grönare Stockholm?
Elisabeth: Nu har vi fått ett utökat uppdrag och nytt förtroende från våran politik att vi ska fortsätta med Grönare Stockholm etapp fyra. Vi har avverkat tre etapper och nu går vi in i etapp fyra. Den etappen är en mer riktad mot det grön gröna. Vi har tittat på skyfall, vi har tittat på värmeöar och tittat på platser i staden där de här olika sakerna sammanfaller. Och det här gör ju också att nu jobbar vi inte bara med ytterstaden, utan vi jobbar även med innerstan och där är både Kungsholmen och Östermalms stadsdel med i urvalet för att hitta de här nya projekten för Grönare Stockholm etapp fyra.
Fritte: Och värmeöar är det då delar av stan när det blir väldigt varmt på sommaren eller?
Elisabeth: Ja, det blir väldigt varm för vi har väldigt mycket hårdgjord yta och där kommer ju våra träd in att dem är ju perfekta skydd mot värmeöarna.
Britt-Marie: Det intressanta är ju också titta på platser där man till exempel har väldigt stora avrinningsområden så att det är mycket vatten, som man kan hantera i växtbäddar då och även få den svalkande effekten av trädkronorna ovanför då.
Fritte: Hur resonerar ni kring aktiviteter och program i de gröna rummen? Jag tänker att det också är en avvägning mellan att å ena sidan och fylla parkerna med lekplatser, idrott och caféer, och å andra sidan att ”bara” inom citattecken låta det vara gröna rum för rekreation. Elisabeth: Nej men vi vill nog ha både och, men man kan inte programmera allting, för det måste finnas kvar rum för spontanlek…
Britt-Marie: Mm.
Elisabeth: För spontana initiativ där du kan som invånare eller besökare göra egna saker, att du inte liksom är riktad till att här ska du leka, här ska du grilla och här ska du göra det, utan vi försöker hitta en balans mellan de här olika intressena och också jobba med omställbarhet. För det som är poppis idag är ju inte säkert att det är poppis om 10 år.
Britt-Marie: Nej…
Elisabeth: Och där vi ju sett en utveckling som skiljer sig mot det traditionella sättet att jobba med park. Man efterfrågar nya saker väldigt mycket snabbare.
Fritte: Det är därför ni inte anlägger padelbanor överallt, för ni tänker att det kanske är en fluga?
Alla: Haha!
Elisabeth: Nej, men det är ju inte en möjlighet heller, samtidigt tycker jag man har varit ganska smart när man har anlagt det på rest ytor som står i väntan på att bli bebyggda. Där tycker jag verkligen att det fyller en bra funktion att det händer någonting.
Fritte: Så jag vill bara poängtera att jag har inget emot padel.
Alla: Haha!
Elisabeth: Nej, men jag kan väl säga så här, jag tycker det är bra. Alla aktiviteter som leder till att vi rör på oss lite mer!
Britt-Marie: Men jag tycker alltså en bra park rymmer, som man om man tar Rålambshovsparken till exempel. Den rymmer ju alltihopa när man kanske i parkens liksom krans mot gatorna har alltså både en amfiteater, man har en jättestor parklek, alltså en bemannad lekpark, så har man den här skatebanan under bron och så ligger det ju boulebanor liksom mot Norr Mälarstrand. Och så har man det här fria öppna parkrummet i mitten som… Jag tycker det är fantastiskt och det är ju otroligt populärt och väldigt besök. Elisabeth: Och sen har vi dessutom kunnat jobba med omhändertagandet av dagvatten…
Britt-Marie: Ja!
Elisabeth: I den här parken på ett väldigt bra sätt.
Fritte: Det är trolleri!
Elisabeth: Ja, det är lite trolleri, eller inte!
Fritte: Haha.
Britt-Marie: Eller kinder ägg…
Fritte: Ja juste, precis! Vi har ju fått in en del frågor från stockholmarna också. Vi kan väl ta och lyssna på den första här?
Britt-Marie: Mm!
Lyssnarfråga: Hej, jag undrar hur ni tänker när ni skapar gröna gator i Stockholm?
Fritte: Vem vill svara på den?
Britt-Marie: Vi jobbar ju på trafikkontoret och arbetar egentligen med det med de befintliga gatorna i staden och håller dem i skick, liksom. De nya gatorna tillkommer ju egentligen i de nya exploateringsområdena, men där har ju exploateringskontoret och vi ett väldigt gott samarbete där vi diskuterar. Och det är just som jag beskrev tidigare att det… Gatorna är, har väldigt, väldigt ofta trädplanteringar och även dagvattenhantering i de här trädplanteringarna då.
Elisabeth: Och det är idag är ju det nästan en självklarhet att det ska vara med, en del av en gata ska vara grön, inte minst för omhändertagande av dagvatten och sen har vi dessutom fått skyfallsproblematiken som man har börjat beakta på senare år. Och börjat titta på, hur kan vi liksom bygga in det i systemet också? Och då är ju våra gröna ytor helt fantastiska.
Fritte: Ah. Men då kan det till exempel vara växtbäddar runt träd där det inte är hårdgjort så att man kan ta hand om avrinningen direkt till exempel?
Britt-Marie: Det kan ju också vara hårdgjort. Man bygger som en stenkista kan man säga under mark, som liksom ger utrymme för trädens rötter att växa i. Och så kan man lägga plattor över det där och det har bärighet då som man kan gå och cykla på i alla fall och köra vissa driftfordon och så. Och sen så har man en brunn som man leder ned dagvattnet, och då kan man fördröja dagvattnet där och faktiskt utnyttja det som någonting positivt istället för att det bara är en restprodukt. För det bevattnar också träden, den får ju sin luft och vattentillgång då i de här växtbäddarna.
Fritte: Mm. När vi ändå är inne på träd. Hur många olika sorters träd finns det egentligen på Stockholms gator och i parkerna?
Britt-Marie: Ja, jag har ju fått slå upp det här! Vi har ju bäst koll på gatuträden. Det är de som vi har inventerat mest. Och där finns det ungefär 250 stycken arter och sorter… Det tycker jag är för lågt haha.
Alla: Haha!
Fritte: Du är aldrig nöjd…
Britt-Marie: Nej, aldrig nöjd! Det är ju så att för att få ett motståndskraftigt trädbestånd så ser vi att vi behöver öka diversiteten då, och vi behöver ha in fler olika arter och sorter i staden. Vi är otroligt oroliga för att träden ska drabbas av olika trädsjukdomar alltså. Vi har ju exemplet för oss, det stora är ju almsjukan. Det har varit väldigt stora träd som vi har fått ta bort och särskilt på sista tiden, så den har ökat de senaste åren och det beror antagligen på att vi har just de här varmare somrarna tror vi.
Elisabeth: Men sen är det ju också att vi har ju ett ganska jämnårigt bestånd, och många av våra lite historiska parker anlades ju samtidigt och man använde alm som basträd. Och det gör ju att det ser ju ganska hemskt ut när vi blir tvungna, för att det blir ju en fara för tredje man också. Det är inte bara att trädet är sjukt, utan ett träd som är sjukt dör ju och det kan ju fälla och det kan bli konsekvenser av det. Det, men då blir det ju.. Då kan det se rätt brutalt ut när man måste gå in i en park och bara ta ner alla träd.
Fritte: Just det. Men ju fler olika träd, desto stabilare och mer resilient kan man kanske säga?
Britt-Marie: Ja!
Elisabeth: Ja! Det är så vi försöker jobba så, för att bli mer resilienta för att om en trädart skulle drabbas så har vi i alla fall andra arter kvar. Förhoppningsvis får de inte samma sjukdomar, eftersom de har olika genetisk uppsättning…
Britt-Marie: Och som svar på den här frågan med hur vi tänker när vi skapar nya gator så är det ju ofta att man ser att man går ifrån det här att använda bara ett träd i gatan utan man gör blandalléer. Det finns ju Sockenvägen, har vi byggt, sträckan som går över Enskedefältet, där har vi gjort ett svackdike och tittar på olika trädarter som tål olika mycket vattenmängder. Alltså för de här växtbäddarna är... Ibland är de väldigt torra och ibland är de väldigt blöta. Så då säger man att träden ska tåla en hög amplitud då, alltså olika vattenstånd. Då har vi tittat på hagtorn och även tagit in träd som heter Nyssa som är väldigt speciellt, kommer från östra USA…
Fritte: Roligt att nyaste trädet heter Nyssa…
Elisabeth: Haha ja precis…
Fritte: Men 250 arter alltså… Jag är imponerad. Jag skulle kanske kunna räkna upp 25 olika träd. Men hur tänker ni kring det här med arter som traditionellt har funnits i Sverige eller i Stockholmsområdet? Kontra att plocka in vad, vad ska man säga, mer exotiska träd?
Britt-Marie: Alltså om jag säger såhär, i innerstan så har vi, alltså en övervägande del lind. Mer eller mindre alla esplanader är ju lind. Hur mycket som helst, och i ytterstaden… Och de lindarna är ju från alltså förra sekelskiftet. Och sen så har vi ytterstadsområden som kanske alltså de är ju byggda… Femtiotal till sjuttiotal.
Elisabeth: Ja.
Britt-Marie: Där har vi väldigt, väldigt, väldigt mycket lönn och oxel. Så att förutom då att de är väldigt likåldriga så är det också att vi ser ett problem med att ha för få arter, att vi just ser att om man har för få arter så blir det mer utsatt för sjukdomar. Det finns studier på det där vid SLU att det var ungefär tre träd som var friska och inte fick så mycket sjukdomar av de som man anser är de inhemska träden och det var… Jag tror det var oxel och så var det körsbär och så var det en. Och en är inte ett sånt där jättebra gatuträd…
Fritte: Haha!
Britt-Marie: Så att man skulle bli väldigt begränsad om man både ska ha ett friskt, liksom bestående och bara använda inhemska träd. Men sen är det också var sak på sin plats liksom, är man är i närheten av ett naturreservat kanske man ska vara mer… Ha mer inhemska arter.
Elisabeth: Eller göra som vi har gjort i Norra Djurgårdsstaden där vi har jobbat med…
Britt-Marie: Både och.
Elisabeth: Många olika varianter av ek som knyter samman till våra mer traditionella skogsekar i omgivningen, så att där finns ju ett sånt sätt att jobba med det också.
Fritte: Just det. I städer som Berlin och New York vet jag att det finns appar där invånarna engagerar sig kring träden och kan se hur de mår, och till och med hjälpa till att vattna dem. Är det här någonting ni har funderat på i Stockholm?
Britt-Marie: Vi har planer på att lägga ut de träd som är inventerade, att lägga ut dem på stadens hemsida, då kommer vi lägga ut ungefärligt planterings år, och vilken art och sort det är.
Fritte: Så då kan man då egentligen gå runt med den här kartan i mobilen och se, det där är en oxel och det är den lind?
Elisabeth: Ja.
Fritte: Om man är så… Så rudis då som jag är då som.
Elisabeth: Haha ja om man får till det ska det funka så. Då kanske du kan lära dig 250 arter?
Fritte: Ja men det, är det är en bra målsättning!
Fritte: Jag nämnde ju redan i inledningen att Stockholm är världsledande, får man väl ändå säga, på att få träd att växa i stadsmiljö. Och det tack vare en ny teknik för att anlägga växtbäddar. Britt Marie, kan inte du berätta lite om det här?
Britt-Marie: Mm! Det här arbetet började egentligen 2001. Innan jag kom in så var det min kollega Björn Embrén. Han åkte runt i innerstan och gjorde en liksom okulär besiktning bara, och konstaterade att 2/3 till 3/4 av träden i innerstan faktiskt mår väldigt, väldigt dåligt och det är ju av gatuträden då.
Fritte: Mm.
Britt-Marie: Och då började han titta på vad man egentligen skulle kunna göra, och då inspirerades han av arbeten från Tyskland, Nederländerna och Köpenhamn framförallt där man har byggt växtbäddar då, eller skelettjordar kallade vi det då, som var just de här anläggningarna under mark där man använder olika sten fraktioner som man liksom kan kompaktera, och så i början så spolade vi ner jord mellan stenarna för att trädens rötter skulle få näring. Men nu har vi bytt ut jorden mot biokol. Man framställer det i någonting som kallas för pyrolys, det är en förbränningsprocess. Om du har en eld och så tillför du väldigt lite syre, då blir det kol.
I Stockholm då så försöker man använda stockholmarnas trädgårdsavfall. Det går till Stockholm vatten och avfall då som har en pyrolysanläggning…
Fritte: Och det är där julgranarna kommer in?
Britt-Marie: Det är där julgranarna kommer in!
Elisabeth: Mm, exakt!
Britt-Marie: Och det är ju otroligt bra att vi har julgranar och kan använda, alltså när man är klar med julgranarna, att man kan använda dem på det här sättet. Den stora produktionen, den går till oss på trafikkontoret och så använder vi det i växtbäddarna och blandar in i ett stenkrossmaterial då och det gör… Den biokolen laddar man också med näringsämnen, då kan man använda kompost eller man kan använda gödsel. Man laddar det här biokolet, biokolet kan man då ladda med näring och så blir det växttillgängligt under flera flera år för träden.
Fritte: Men de här nya växtbäddarna. Är det någonting ni använder när ni planterar nytt eller kan man också använda det för att hjälpa till med befintliga träna?
Britt-Marie: Absolut, ofta är det när man går in i en befintlig allé då, vi säger Valhallavägen. Där har vi byggt ganska mycket växtbäddar för där konkurrerar ju parkeringarna och gatan med träden så där har vi kunnat… Då har man en stor vakuumsug. Den kommer på en lastbil, låter fruktansvärt, men annars är det jättebra. Så suger man bort det gamla materialet och så kan man fylla på med det här nya materialet, och då kan vi se liksom när vi går in i dem alléerna så tittar vi liksom de här träden tror vi kan bli bättre av den här behandlingen.
Men det här trädet måste vi ta bort för det är dött. Då blir alléerna några nya träd och väldigt mycket befintliga tror jag som man kan spara.
Fritte: Och den här teknologin kan man väl säga... Det är någonting som andra städer nu börjar titta på Stockholm?
Britt-Marie Absolut åren har vi haft väldigt många studiebesök från andra kommuner i Sverige, och sen så är det också internationellt väldigt efterfrågat. Det är intresse från USA och från England, från Tyskland och alltså resten av Europa. Och till exempel har man i Graz i Österrike har byggt såna här växtbäddar, enligt stockholmsmodellen då.
Fritte: Juste, men det här är open source kan man säga så att ni hjälper varandra?
Elisabeth: Absolut.
Britt-Marie: Absolut, och det är ju det som är så fint med att jobba på en kommun att man får göra open source lösningar liksom, och, vi tittar på varandra, vi hjälper varandra, vi stöttar varandra och vi har ett nära samarbete också med Göteborg och Malmö där vi diskuterar olika lösningar. Det är jätte jätteroligt…
Fritte: Men jag tycker det låter fantastiskt. Går att mäta och liksom hur mycket bättre träden mår då nu?
Britt-Marie: Ja, vi har stammätningar som vi gör årligen. Då referensträden blir ju liksom ett träd bredvid då kan man säga, som inte har fått den här behandlingen. Och så har vi de här, så vi mäter stammätningar och ser att det har en god tillväxt. Träden ska ju inte växa liksom som i en skog, att man vill få ut så mycket som möjligt, utan de ska vara optimala för platsen. Och vara friska och gröna och leverera ekosystemtjänster åt oss.
Fritte: Men du, apropå det, så har vi fått in en ytterligare en allmän fråga från allmänheten.
Lyssnarfråga: Jag hör ibland om något som kallas ekosystemtjänster. Vad är det för något egentligen?
Britt-Marie: Ekosystemtjänster är de funktioner hos ekosystem som gynnar människor som vi har nytta av, naturnyttor brukar man också kalla dem. Och det kan till exempel vara klimatreglerande effekter eller det kan vara att vegetationen, alltså träd och buskar, producerar bär och frukt som vi kan vara nytta av. Eller så kan det vara det vi kan få ut i rekreation.
Fritte: Och det är någonting som ni aktivt tänker på när ni planerar?
Elisabeth: Ja, det är det absolut. Vi tänker alltid i de här funktionerna liksom. Vad ger det gröna tillbaka till människan? Det är centralt i vårat sätt att planera som landskapsarkitekter. Britt-Marie: Och i en stad.
Elisabeth: Och i en stad, självklart.
Fritte: Biologisk mångfald har vi också varit inne på.
Britt-Marie: Mm.
Elisabeth: Mm.
Fritte: Hur arbetar ni för att se till att växter och insekter, till exempel, trivs i Stockholm?
Elisabeth: Men det jobbar vi konstant med och framför allt, vi har ju vårat blomsterprogram som jag tror väldigt många stockholmare känner till. Och där har vi det senaste året ökat med 40% med dem växter vi har. Nu är ju ettåriga växter inte de bästa pollinatörsvänliga växterna, och man kan lätt hamna att man bara får en sort och färger. Men vi försöker verkligen hitta ett sortiment som gynnar den biologiska mångfalden och vi jobbar konstant med det att utveckla det mer och mer. Sen är det ju inte bara våra blomsterurnor som är blomsterprogrammet, utan vi har ju även ytor i anslutning som kan vara en del av blomsterprogrammet, med tidiga vårlökar där vi också försöker variera väldigt mycket för då får man den här tidiga aspekten på den biologiska mångfalden.
Fritte: Mm.
Elisabeth: Så det är ett sätt att jobba med det.
Britt-Marie: Sen så tittar vi också på när det gäller trädplanteringar och buskplanteringar och så, så tittar vi mycket på sådana arter som kanske blommar på tider där det behövs… Alltså sälgen är det klassiska exemplet. Den blommar väldigt tidigt på våren och det gynnar då bin och humlor och så, att de får nektar och pollen under den tiden. Och vi tittar även i vad som, vad man kan göra i slutet på säsongen. Hur man kan förlänga den blommande säsongen. Som vi pratade om innan också, att linden är ju faktiskt det. Det är ju en fördel med linden att det är ett träd som är väldigt bra för bina.
Elisabeth: Ställ er under en lind när de blommar, då är det bara bin som surrar.
Fritte: Fantastiskt. Och då är det bra att det är så mycket lind i Stockholm…
Elisabeth: Ja på det sättet är det ju det, sen är det ganska många som är formklippta så att jag ibland kan ju liksom bli att man klipper bort.
Britt-Marie: Blomningen.
Elisabeth: En del av blomningen.
Fritte: Men går det trender i det där också att man ska formklippa eller inte?
Britt-Marie: Absolut.
Elisabeth: Det gör det.
Britt-Marie: Det var ju en… Om man tittar på alla förortstorgen vid tunnelbanan, så är det ju nästan alltid en, en kanske en fontän, men ofta är det en klippt lindrad någonstans, en eller två rader precis där man kommer ut. Och det var ett stilideal på den tiden.
Elisabeth: Titta bara utanför Tekniska Nämndhuset. Vi har precis den typen av plantering.
Britt-Marie: Ja precis. Det är bara fontänen som saknas…
Elisabeth: Ja fontänen saknas. Men allt det andra har vi.
Fritte: Apropå fontäner då. Vi ska ju prata lite om vattenrummen också i det här avsnittet.
Britt-Marie: Mm!
Elisabeth: Mm!
Fritte: Och just gränsen mellan det gröna och det blå är ju intressant. Hur jobbar ni för att göra strandlinjen tillgänglig för alla?
Elisabeth: Det är jätteviktigt. Där har jag redan nämnt det här med strandpromenad, men vi har ju flera strandpromenader. Vi har ju en strandpromenad i Bromma som vi har jobbat med de senare åren. Och det är ju dels det här att göra dem tillgängliga, att de är för alla, oavsett om man skulle ha en funktionsnedsättning så försöker vi skapa stråk där alla kan vistas och röra sig. Men där är det ju också så oerhört viktigt att det inte privatiseras. Utan den här strandlinjen där ska alla kunna röra sig och inte tas i anspråk för en privat verksamhet.
Fritte: Ja…
Elisabeth: Så det blir ett stopp. Det är jätteviktigt.
Fritte: Men någonting som liksom jobbar emot det, det är ju liksom alla båtklubbarna som ligger längs med strandlinjerna, och de skapar ju trevnad. Men ibland… Jag bodde i Örnsberg innan. Där kunde jag känna att båtklubben var en barriär också. Men är det kanske svårt att komma åt, liksom folk som har av hävd, har det här vattenrummet?
Elisabeth: Det beror ju på vad de har för upplåtelse för sin båtklubb, och vilka avtal de har tecknat med staden, och det kan ju finnas väldigt, väldigt gamla avtal där vissa båtklubbar har rätt att finnas på vis mark medans andra båtklubbar kanske har annekterat mark. Som då är egentligen allmän platsmark. Och det är ju sånt som vi försöker se över. Men vi vill ju också hitta en bra, en bra ny överenskommelse där man kanske kan dela på gracerna under året, för att båtlivet är ju också extremt viktigt för Stockholm. Det är ju också ett av våra signum, vi liksom, skulle båtarna försvinna, då skulle vi ju inte vara Stockholm? Så att det är en avvägning. Allt det här är en avvägning. Men jag tror det viktigaste, det är ju att värna att det fortfarande är tillgängligt för alla och att vi gör mer och mer tillgängligt också.
Fritte: Just det. Och det kommer ju också medborgarförslag. Jag vet, jag tror det var ett medborgarförslag som ledde till att det finns en liten bastuförening vid Tantolunden. Men min känsla att det skulle finnas utrymme för mycket mer av den här typen av aktiviteter längs med vattnet, alltså badbryggor och bastur och caféer. Vad tycker ni?
Elisabeth: Ja, men det är ju ett trevligt tillskott till de miljöerna och att sätta sig ner och fika någonstans. Men just det här att det inte får kännas som att det är, man tar mark i anspråk som gör att man inte kommer förbi. Att det blir en privatisering på det sättet utan, man kan liksom på ett smart sätt planera in det som en del i det hela. Sen måste man ju också skriva brukaravtal med dem som kanske har den här bastun och så. Så att man åtar sig att sköta om, för det är ju både skyldigheter och rättigheter liksom. Man har viss skyldighet när man startar något sånt här, att man faktiskt ser till att det funkar att det är välskött att det är liksom ett smidigt sätt att hantera det och nyttja det.
Fritte: Mm. Men om jag till exempel då… Längs med Årstaviken skulle känna att det är för lite badbryggor, och det är för lite här vattenkontakt, hur går jag tillväga då?
Elisabeth: Då skickar du in ett medborgarförslag till staden, det kan du göra i tyck till appen till exempel och höra av dig att vi tycker, eller jag tycker, att vi borde ha flera badbryggor och sen så försöker vi hantera det, och oftast blir det en politisk fråga. Och våran politik har ju kommit med flera sådana förslag de senaste åren, och då har vi fått i uppdrag att se över, vad kan vi göra, hur kan vi förverkliga det här?
Fritte: Ah men då kommer det ett förslag!
Alla: Haha!
Britt-Marie: Men en positiv stadsutveckling faktiskt, under modern tid eller vad man ska säga, det är ju faktiskt Kungsholmen. Att det har blivit möjligt att gå runt nästan hela Kungsholmen längs med vattnet. Jag bodde på Kungsholmen förut att jag upplever det som är jätte, jätte positivt att man kunde gå runt där vid norra, nordvästra Kungsholmen. Att man kan passera där.
Elisabeth: Precis.
Britt-Marie: Det är ofta så att man gillar att gå runt saker? Är det inte så?
Fritte: Verkligen.
Elisabeth: Men det är ju också en sak som gör Stockholm unikt. Våran allemansrätt. Att vi har rätt att vistas, att det inte är privatiserat och det är ju därför också det är viktigt att värna om det.
Fritte: Verkligen. Om man vill lära sig mer om träd i staden. Har ni några bra tips då?
Elisabeth: Ja, vårt nya arboretum, som invigdes för en dryg månad sedan i Bromma, Åkeshov!
Fritte: Juste, och ett arboretum är någon slags trädsamling kan man säga eller?
Britt-Marie: Det är samling av planterade träd faktiskt som ofta har ett syfte. Kanske att utbilda eller visar nya arter och sorter. Så det kanske är en jättebra idé att du går dit och lär dig några nya träd?
Elisabeth: Verkligen! Första grundträden!
Fritte: Ja, men det kommer jag göra… Och det är liksom öppet för allmänheten?
Elisabeth: Ja absolut! Det är öppet för allmänheten. Och idag har vi ju liksom planerat och byggt det så att det också finns delar där man då kan sitta med en förskolegrupp eller en skolklass, och liksom studera de här träden och prata om dem i närmiljön. Det är inte såhär arboretum förr i tiden, det var ju att man gick och tittade på träden och så vandrade man runt stilla i parken. Men nu har vi liksom lagt till platser att vistas också, och knutit ihop det då med naturreservatet som det är anslutet till.
Fritte: Kan man kombinera picknick och folkbildningen helt enkelt.
Britt-Marie: Absolut. Alltså när man går i mellanstadiet så ingår det ju i läroplanen att man ska lära sig de 20 vanligaste träden, så det här ska ju erbjuda möjlighet för det också. Att man kanske som skolklass kan göra en utflykt dit och titta på träden på ett samlat ställe.
Fritte: Juste… Nu avslöjar jag att jag inte har gått ut mellanstadiet...
Alla: Haha!
Fritte: Hörrni, nu slutligen. Ni som arbetar så mycket med träd i staden, har ni någon favoritgata i Stockholm med hänsyn till just grönska och träd?
Britt-Marie: Mmm…
Elisabeth: Mmm…
Britt-Marie: Det är så här världens bästa idag känner jag. Jag har ju Grindsgatan på Södermalm, som har kinesisk sekvoja, och då får man säga metasequoia glyptostroboides, baraen sån sak. Jag tycker de är magiska. Jätte jättefina. Precis i korsningen vid Ringvägen står dem. Och sen är det ju Södra Agnegatan med kaukasisk vingnöt som är… Det är 100 meter New York liksom. Den är magisk.
Elisabeth: Och den hänger jag på. Den har alltid varit min favoritgata, helt fantastiskt. Den ger en annan känsla, det är något annat, men det finns också två andra gator. Det är De Geersgatan och Hedinsgatan vid Tessinparken. Och när kastanjerna går i blom på våren så är det helt oslagbart, och där har vi det här med gatuträden och den inramade parken, det gröna rummet, och som dessutom står för en sån fantastisk stadsplaneringsepok i Stockholms historia, så att det är det är magiskt och det ska man passa på att titta på nu när de fortfarande är friska och mår bra.
Fritte: Ja! Sen det här kanske lite mainstream… Men körsbärsblomningen i Kungsträdgården är inte tråkig heller?
Elisabeth: Nej!
Britt-Marie: Nej, fantastisk!
Elisabeth: Men den är, den tar man också som stockholmare så för givet numera så att… Men det är ju ett ganska sent tillskott. Det är ingenting som har funnits länge egentligen i Kungsträdgården.
Britt-Marie: Nej det är ju slutet, 90-talet...
Elisabeth: 98 kom den till så att det är ju verkligen ett nytillskott. Men där kan man också säga, det är ju inte, cherry blossom är ju inte unikt för Stockholm. Finns andra städer i världen som lite har kapat det, som Washington. Det är ju lite så alltså om vi tänker på något som är unikt för oss, då tar vi de här andra sakerna.
Fritte: Man ska tänka unikt. Och Stockholm är unikt! Britt-Marie Alvem och Elisabeth Rosenqvist Saidac, tack för att ni var med i Stockholm växer.
Elisabeth: Tack så mycket!
Britt-Marie: Tack så mycket.
Uppdaterad
