16. Skolans palats och lådor: älskade/hatade rum

Fritte: Stockholm växer så det knakar. Vi måste få plats med allt som behövs för att skapa en stad där vi trivs. Men hur går det egentligen till? I podden Stockholm växer pratar jag, Fritte Fritzson med experter från Stockholms stad om frågor som berör just dig. Idag handlar det om rum för lärande. När Stockholm växer behövs fler skolor och förskolor och det befintliga beståndet måste förvaltas. Hur ska nya skolor och nya skolgårdar få plats när ytan är begränsad? Hur bygger vi energimässigt hållbara skolor och går det att gestalta en skola som är trygg för alla? Det tänkte jag att vi skulle försöka svara på idag. Välkomna till det här sextonde avsnittet av Stockholm växer. Och med mig i studion har jag Maria Rydberg och Jacob Landin –välkomna ska ni vara.

Jacob: Tack.

Maria: Tack.

Fritte: Maria, du är ju förvaltningsområdeschef på SISAB och Jacob du är kommunikationschef och projektledare på SISAB. Och SISAB ska vi säga också, det är skolfastigheter i Stockholm AB, ett kommunägt bolag som förvaltar och utvecklar Stockholms skolor och förskolor. Och det här är en stor fråga, det behövs många skolor och förskolor i staden. Jag vet att ni på SISAB har en projektportfölj på närmare 30 miljarder kronor där det handlar om att bygga många nya fastigheter, men även renovera och bygga ut inom befintligt bestånd.

Hörni, om vi börjar i historien – skolans rum och skolarkitekturen har ju förändrats genom åren. Man kan se vi är inne i någon slags tredje våg nu av skolbyggande. Skulle ni kunna ta oss med på en kort resumé över de senaste, säg hundra årens skolbyggande i Stockholm?

Jacob: Absolut och det man kan säga till att börja med det är ju att skolan har ju funnits som byggnad mycket längre än så, och även i SISAB:s bestånd ingår det ju mycket äldre fastigheter än så. Den äldsta fastigheten vi har det är ju gamla observatoriet på observatoriekullen i Vasastan som är från mitten av 1700-talet.

Fritte: Wow!

Jacob: Så att vi förvaltar ju liksom fastigheter från då till egentligen, ja nu 2021 då, så att det är en stor bredd, men man kan verkligen se att skolbyggnaderna som vi förvaltar de kommer också från samma tillväxtvågor som staden har vuxit i då, och den första sån vågen som är väldigt tydlig det är just kring urbaniseringen förra sekelskiftet 1900-talet där, där man såg att många av de här läroverken, palatsskolorna som vi då kallar dem, de tillkom och det var väl egentligen första gången som man verkligen samlade alla barn, som man, skolplikten kom ungefär i samma veva och det blev liksom en självklar plats och samla alla barnen. Och det vi ser då också det är ju att mycket av funktionerna kom med det också, amen samlar vi alla barn men då har vi också möjlighet att ge dem vissa… Ja men då handlade det mycket om hygien, grundläggande hygien, så att det är fanns liksom bassänger och tvättmöjligheter för många. Och sen på 60-talet så tillkom nästa våg och det var samma med miljonprogrammet tillkom många av de här med tvåplans-tegelhusen i många av våra förorter. I samband med det så pratade man också, då fanns det många skolor som hade folktandvårdsmottagningar i skolorna. Så återigen så samlar vi alla barn för att det är där, det är den enda platsen som de faktiskt måste vara och då passar vi på att också erbjuda dem en vård.

Fritte: Mm.

Jacob: Nu så pågår en ytterligare den tredje tillväxtvågen där vi faktiskt bygger väldigt mycket och staden växer väldigt mycket. Och nu har möjlighet då i dagens pandemi att erbjuda vaccination via skolan.

Fritte: Vad kommer framtiden säga om den här vågen då? Hur bygger vi idag?

Maria: Ja men det är ju intressant. Det som är kul för SISAB:s del idag är att vi har vunnit en del arkitekturpriser och vi satsar ju på det. Vi har konsten, enprocentaren, där vi också har vunnit priser så vi får ju hoppas att vi står för något slags kvalité om vi pratar SISAB. Det finns ju så klart olika strömningar i hur man ska utforma skolor och så där. Mycket handlar ju också om hur skolan tar plats i staden och hur man placerar in den och rör sig runt den.

Fritte: Mm.

Jacob: Jag tycker det är intressant det där också med placering just. Vi ser ju liksom att på vissa håll i där man har möjlighet skapa nya stadsdelar och där skolan kommit in tidigt och man har placerat in utbildningsmiljöerna, men då får vi en annan form av utfall. Annedal är ett sånt exempel i Bromma där vi fick möjligheten att sätta två förskolor tillsammans med en skola och så har de liksom, det utgör den centrala punkten i den stadsdelen sen så är bostäderna runtom. Så att det påverkar ju den stadsmiljön väldigt kraftigt.

Fritte: Men jag tänker att när man tittar på 60-talets skolor så kanske de låg på ett skolområde och de kanske var lite mera en egen värld, lite inåtvända sådär. Tänker man annorlunda idag? Att skolan ska vända sig ut mot stadsdelen på ett annat sätt? Men också med tanke på att skolan ska kunna erbjuda lokaler för idrotts- och kultur även efter skoltid.

Maria: Men precis. Det har vi tillsammans med Utbildningsförvaltningen haft ett uppdrag att utföra och det är såklart mycket Utbildningsförvaltningen som jobbar med det och vi tillsammans med dom att just kunna hyra ut lokaler andra tider, och en poäng med det förstås är att nyttja lokalerna men också att skapa levande stadsrum. Så att vi vi pratar ganska mycket om skolan mitt i byn så att säga. Det begreppet att kunna samsas om ytan och på ett sätt så att man nyttjar den dygnet runt och att det känns tryggt och att det blir bra flöde och att det bidrar till staden.

Fritte: Mm. Men hur ser det ut idag då? Hur många skolor och förskolor finns det?

Maria: Ja det finns ungefär 1000 skolor i Stockholm och av dom så förvaltar SISAB 400 ungefär, och det finns ungefär 400 skolor varav SISAB förvaltar ungefär 200.

Fritte: Så ni är en stor fastighetsförvaltare?

Jacob: Vi är ju faktiskt topp 10 sett till ytan i Sverige om man ser till fastighetsbolag då.

Maria: 1,8 miljoner kvadratmeter.

Fritte: Wow. Det är många kvadratmeter. Det är många fotbollsplaner.

Maria: Yes.

Fritte: Ja. Ni kanske förvaltar några fotbollsplaner också?

Jacob: Ett antal ja.

Fritte: Haha. men hur mycket är tanken att det ska byggas de närmsta åren då?

Jacob: Massor. Som jag nämnde tidigare så är vi nu inne i den här tredje tillväxtvågen och under de senaste åren har vi tillskapat ungefär 5000 nya elevplatser varje år så att vi är uppe i ungefär 20 000 platser de senaste fyra åren bara.

Fritte: Men hinner ni med? Känner ni att det här nu har vi hållit totalkoll på hur vi bygger 5000 per år eller är det stressigt jobb?

Maria: Ja det är lite stressigt, men vi är ju många som hjälps åt. Vi har vuxit väldigt mycket. Bara nu under pandemin så har vi ju anställt 60 stycken nya medarbetare så att vi växer väldigt mycket och jag tänker på det med antal elevplatser sådär för att få någon slags relation till 5000 elevplatser så kan man ju tänka på att en skola idag är ofta en 900 skola kallar vi det. Alltså f, förskoleklass, till 9, årskurs 9. Och det är en ganska stor skola generellt sett liksom.

Fritte: Med 900 elever då?

Maria: 900 elever.

Fritte: Cirka då.

Maria: Exakt, och så 5000 elevplatser det är väldigt mycket när man tänker så. Och det är ju många förskolor, det är inte bara skolor, utan hur många förskolor också.

Jacob: Och så får man också tänka på att det är ju över tid, så det tar ju lång tid att bygga skola så att det här är ju processer vi har jobbat med i många år. De skolorna som invigs i år de började vi ju med, ja för nästan 10 år sedan började vi fundera över dem tillsammans med Utbildningsförvaltningen.

Fritte: Mm, det är mycket analys då tänker jag kring befolkningsunderlag och vilka stadsdelar som, där det kommer komma barn och så där. Men hur pass hur pass säker kan man vara på sådana prognoser som görs?

Maria: Det är svårt, men för ett antal år sedan så började vi inom staden med något som kallas SAMS som är samordnad skolplanering i Stockholm där alla olika aktörer SISAB förstås, och Utbildningsförvaltningen, stadsdelarna, stadsbyggnadskontoret, exploateringskontoret idrott, hoppas jag inte glömmer nån, jobbar tillsammans och uppdaterar ett ja dokument kan man väl säga bara för att konkretisera det, där man liksom definierar platser i ett skede, i nästa skede eller i ett skede snarast liksom områden och sen blir det specifika platser och så jobbar man vidare därifrån. Så det har ju underlättat för att få till de här prognoserna och prognoserna i sig är ju också kunden som jobbar med. Utbildningsförvaltningen jobbar med skoldelen och stadsdelarna med förskoleprognoserna.

Jacob: Och i alla nya platser på platser där vi bygger nya bostäder där finns det ju nyckeltal som säger så här många förskoleplatser och så här många skolplatser ska det till på varje ny lägenhet.

Fritte: Mm varje ny familj som flyttar in har i 1,86 barn.

Maria: Exakt haha.

Fritte: Ungefär. Men vilka är de största utmaningarna då skulle ni säga när ni ska bygga så mycket nytt de närmsta åren? Och att bygga skolor generellt i Stockholm?

Maria: Ja att hitta plats för alla de här byggnationerna som vi behöver göra är ju en väldigt stor utmaning och i det sammanhanget så uppstår det ju olika målkonflikter vad man efterfrågar, vad man behöver och hur marken ska nyttjas.

Fritte: Det kan vara mellan olika verksamheter inom staden också, skola, idrottsplats ja äldreboende – allting som ska ingen ny stadsdel helt enkelt?

Maria: Precis så det är viktigt att vi samarbetar.

Jacob: Och sen så är det väl också pengarna, att det kostar mycket pengar och bygga nytt och bygga till. Nu är det ju mycket tillbyggnader som sker på befintliga fastigheter men det kostar mycket och det blir komplicerade byggen. Ju enklare tomt desto billigare bygge kan man väl säga och ju mer komplicerad tomt desto mer kostar att bygga.

Fritte: Och Stockholm är en komplicerad stad i sig också. Det är mycket höjdskillnader och berg och sådär som kanske försvårar också.

Jacob: Ja och tunnelbana och kraftledningar och så, det pågår mycket.

Fritte: Men har det blivit dyrare att bygga förvalta skolor skulle ni säga de senaste åren alltså om man jämför med, ja, konsumentprisindex eller vad man jämför mot?

Maria: Nej men jag tänker att just det som du var inne på med plats har ju påverkan på det. Det är ju liksom en stad som växer och med det så blir det ju trängre och det gör ju att det är svårare att få platta enkla tomter och det gör ju att det blir dyrare också.

Fritte: Men det där med ytan då alltså är det så att en sån där 900-skola då liksom då kan man säga alltså den behöver x antal kvadratmeter eller går det och effektivisera det här på något sätt? Jag tänker man kan man lägga en del av skolgården på taket eller vad det nu kan vara för någonting?

Maria: Vi har ju, vi räknar friyta kallas det, och det finns ju rekommendationer från Boverket kring hur stora de ska vara för skola respektive förskola, och i friyta-definitionen så ingår det liksom inte tak på så sätt. Sen jobbar vi ju med grönytefaktor och att jobba med skolgårdar och dela in i zoner. Det finns väldigt mycket både forskning och erfarenhet kring det hur man ska jobba och hur man kan använda. Jag hörde häromdagen ett buskage är väldigt bra för att då har man sett att det främjar könsöverskridande och åldersöverskridande lek så att det finns väldigt mycket såhär superkonkreta saker som man ska tänka på när man planerar skolgårdar.

Fritte: Så mer buskage? Det brukar man säga inom parkplaneringar att buskage det ska man inte ha utan det blir bara såhär för begränsad sikt och liksom otrygghet och så…

Jacob: Ja, hängplatser.

Fritte: … Men på skolgårdar är det tydligen toppen.

Maria: Ja man får man får liksom se framför sig hur 900 elever leker i de där buskagen och då brukar dom inte vara så höga liksom efter ett tag.

Fritte: Haha nej juste. Men fler utmaningar då förutom platsen?

Maria: Jag tänker på de där målkonflikterna mycket. Ja alltså det hamnar vi ju hela tiden alltså både inom staden, alltså att vi alla behöver mark, men också liksom med medborgare och så som har andra tankar om vad som ska hända i närheten av deras hem.

Fritte: Mm, men är det så att det här med NIMBY-rörelser, not in my backyard, det gäller skolor också eller?

Maria: Ja.

Jacob: Verkligen, men kanske framförallt under byggtiden. När väl förskolan eller skolan står på plats då är det inte alls samma motstånd, men just att ha stöket det är nog ingen som önskar sig.

Fritte: Mm, men sen när det är klart då inser man att de här ungarna var superhärliga ju.

Jacob: Då blev det ju mina ungar.

Fritte: Haha, ja precis, såklart. Men förutom skolgårdens yta då –hur ska en skolgård utformas förutom buskar då?

Maria. Haha. Ja, nej men det är ju mycket zonindelning och så där, det är viktigt med skugga för att skydda mot solen helt enkelt, olika typer av lek, nivåskillnader.

Fritte: Men det har ju varit en del diskussion kring alltså förskolegårdar, alltså utformningar i de nya bostadsområdena att det har varit för lite solljus för lite yta och kanske för mycket solljus och så där, och nu är ju inte ni varken stadsdelarna eller Utbildningsförvaltningen så där, men ligger det någonting i den här kritiken det är så svårt att få till antingen att man naggar kanterna lite grann?

Jacob: Men det vi kan se och som skiljer oss från många andra det är ju många av förskolorna i Stockholm som ligger i bostadshus och då kanske man inte har riktigt den här den här genomtänkta utemiljön utanför. Man kanske har fått ta en innegård för vad den är. Det är någonting som vi aktivt jobbar med på SISAB att vi verkligen har en genomtänkt och bra ut utemiljö, verkligen så på förskolorna.

Fritte: Kan skolgården hjälpa till att skapa en miljömässigt och socialt hållbar skola?

Maria: Ja, vi har ju tillsammans med Utbildningsförvaltningen jobbat med ett skolgårdsprojekt. Det började 2015 och under några år så har vi tillsammans jobbat med fem skolgårdar per år. Vi har gått från mer klassiska skolgårdar, mycket öppna ytor och hårdgjorda ytor asfalt och så där, till platser där barnen har liksom jättespännande lekredskap och så, och dialogen med eleverna har ju varit viktig i de här projekten där man har tagit fram målet tillsammans. Min son går på en skola där det här har gjorts, Hägerstensåsens skola, han började precis när det var klart så han var inte med i dialogen, men det blev ju liksom succé när det här blir klart verkligen med liksom stort såhär slott som man kan klättra i och nya liksom gungor och massa roliga grejer så det kändes verkligen som ett lyft.

Fritte: Han är nöjd med sin utemiljö helt enkelt?

Maria: Ja han är väldigt nöjd.

Fritte: Vi får in frågor från stockholmarna också och du som lyssnar kan ställa din fråga så håll utkik på stadsutvecklingstockholm på Facebook när vi ber om nya frågor.

Fråga: De nybyggda förskolorna är ofta som mindre grundskolor med många avdelningar. Tror ni att det är bra för små barn?

Maria: Det är mycket en fråga en pedagog ska svara på inte vi kanske som sitter här just nu, men det vi kan göra är ju att underlätta för att kunna dela upp barnen i grupper. De största förskolorna vi bygger, då bygger man liksom många entréer man delar upp så att de inte, barnen inte behöver röra sig liksom bland blanda sig med andra barn så att säga och från andra avdelningar, att det är tydliga flöden. Även gården liksom uppdelad på olika sätt. Man jobbar mycket med gårdarna där och liksom tillskapar trevliga platser och inspirerande miljö för barnen och det som är rationellt positivt det är ju liksom man behöver bara bygga ett kök än liksom inlastningszon och så där så att det är ju den delen vi liksom svara för.

Fritte: Mm, men det skulle ni säga att trenden går mot att bygga större förskolor?

Jacob: Till en viss nivå kanske, men det finns ingenting som säger att liksom ju större desto bättre så här nu ska vi bara bygga enorma förskolor, utan det är ju väldigt plats anpassat.

Fritte: Mm.

Jacob: Vad finns det för behov.

Maria: Och det är kanske inte alltid lätt att få in en stor förskola när det finns så lite mark i den här staden heller.

Fritte: Juste. För än så länge inte förskolor som skyskrapor.

Maria: Nej juste.

Fritte: Men vi jobbar med någonting som ni kallar framtidens förskola vad är det då?

Jacob: Det är ett byggnadskoncept där vi har tagit godbitar ur 30-års erfarenhet av att bygga förskolor och verkligen inlemmat det i ett och samma koncept. Och konceptet går ut på att det finns, det är en förskolebyggnad, fristående i två plan och som kan vara i tre olika storlekar och då så är det lättare, det är lättare för oss att veta vad vi ska, hur vi ska utforma byggnaden men det är också lättare för kunden och kunna beställa den, för då kan man mer titta på vilket behov har vi? Hur många barn behöver vi få in på den här platsen och då kan man utgå från det där konceptet enklare.

Fritte: Just det, och själva den här tvåvåningsbyggnaden det är lådor med olika funktioner och sen kan det klä in sig i olika dräkter då alltså gestaltningsmässigt eller?

Jacob: Absolut den gestaltas alltid efter området där den ligger och det är ju en central del i det, men i övrigt så är det en ganska rigid sin form. Den har en färdig planlösning den är väl genomtänkt det har lagts ganska stora resurser på att ta fram konceptet och också utvecklats över tid. Jag tror att vi har ett 50-tal som är på gång eller klara.

Fritte: Mm, har ni räknat någonting på hur mycket ni sparar på att gör alla de här förberedelserna liksom så att man inte sitter, behöver sitta och rita planlösningen varje gång?

Jacob: Ja men det är klart att det att det är medför besparingar i det ledet, men det stora är här att vi kan leverera mycket mer produkt för pengarna. Alltså vi får vi får en bättre hantering, bättre samarbete kring den här färdiga produkten och till en väldigt hög kvalitet.

Fritte: Mm, det var perfekt jag skulle nästan säga som som McDonalds fast förskolor, men det kanske ger felaktiga konnotationer haha.

Maria: Den jämförelsen vi brukar göra med McDonalds annars är att säga att vi har Sveriges största restaurangkedja med alla matsalar.

Fritte: Okej, de hävdar att dom har det och ni hävdar att ni har det.

Maria: Mm, det är en liten beef där haha.

Jacob: Det är ett annat podavsnitt.

Fritte: Haha, i all vänskaplighet. Hållbarhet präglar ju alltid byggande idag och hela samhället faktiskt. Hur arbetar ni på SISAB för att bygga då miljömässigt hållbara skolor och förskolor?

Jacob: Ja men dels så handlar det ju om byggnationen och när vi bygger nytt så arbetar vi enligt miljöstandarder av olika slag, vi har följt miljöbyggnad i ett antal år och det handlar ju om materialval och så där men också hur man placerar byggnaden och hur vi använder den. Men sedan är det också just hur vi är i byggnaderna som vi jobbar en del med. Vi jobbar ju tillsammans med hyresgästerna för att få, för att bete oss på ett miljömässigt hållbart sätt och där har vi tagit fram koncept som är energiagenterna där vi jobbar tillsammans med förskolorna för att få utbilda i eller utforska i energismarta beteenden. Energiagenterna är utformat utifrån läroplanen för förskolan så att det blir ett sätt för pedagogen att uppfylla målen i läroplanen, så på så vis är det ju väldigt bra och pedagogerna är ju super engagerade runt om i på alla förskolorna som genomför det här.

Fritte: Min son tror jag genomgår någon form av energiagentutbildning just nu. Jag vet inte om han är certifierade än men.

Maria: Han tar väl examen till sommarn va?

Jacob: Ja det lär det va. Då kommer det hem en mössa där som är examensbeviset.

Maria: Nu får du inte säga än.

Jacob: Nej okej haha.

Fritte: Jaha är det hemligt?

Maria: Haha. jag tänka mig att det är härligare att få mössan av Agent ström och El boven.

Fritte: Juste, jag kan hålla, bevara en hemlighet… Det kan jag verkligen. Men i det befintliga beståndet, vi pratar om de här förskolorna från 60- och 70-talet, träbyggnaderna där liksom –hur är innemiljön i det beståndet då?

Maria: Vi jobbar förstås med det mycket och i förhållande till energianvändning så har vi ju väldigt bra teknik för det och vi jobbar också med energiplaner där vi följer upp och tittar, tar liksom helhetsgrepp på varje fastighet, och tittar tillsammans med förvaltare och driftspersonal och så där kring hur vi kan liksom minska energianvändningen i dem och vi följer upp det här i våra system.

Jacob: Ja precis sen ett antal år tillbaka så har vi alla fastigheter i SISAB:s bestånd uppkopplade till en och samma driftcentral och den är webbaserad så efter den här sändningen kan vi gå in och kika på sonens förskola och se hur de har det temperaturmässigt och inne klimatmässigt just nu.

Fritte: Ja men det gör jag gärna, det är superspännande. Men när vi ändå är inne på det alltså mycket idag kretsar kring de här avancerade systemen för värme, belysning och ventilation. Motsatsen det skulle ju kunna vara någon slags värmetrögt hus med självdrag när man öppnar ett fönster istället när det blir lite kvavt. Är det självklart att framtidens hållbara arkitektur ska vara tekniskt avancerad?

Maria: Det tror jag faktiskt måste jag säga. Man gör väl det redan ganska mycket jag ser inga liksom tecken på att det skulle avta. Vi är väl i den tidsåldern på alla områden.

Fritte: Mm.

Jacob: Tänker också att det finns stora kvalitetsvinster och göra i ett sådant liksom värmetrögt hus som du uttrycker det, så är det ju en reaktion som gör. Jag upplever någonting och därför får jag öppna fönstret och då är liksom upplevelsen av innemiljön redan dålig. Det vi ser är att för ett par år sedan så började vi drifta ventilationen och innemiljön via AI på ett par hundratusen kvadratmeter och där ser vi att upplevelsen av inneklimatet har gått upp alltså jag tycker att det är bättre inneklimat i den här fastigheten, samtidigt som vi har sparat energi. Så att den där omöjliga nöten liksom att för att spara energi så vrider jag ner temperaturen som förvaltare och då får jag en sämre upplevelse, den ekvationen är nu löst via den här AI:n.

Fritte: Så svaret på frågan är ja, framtidens hållbara arkitektur ska vara tekniskt avancerad haha.

Jacob: Ja.

Maria: Det tror jag, vi har väl alla liksom tagit tekniken till oss på alla områden tänker jag med hur man styr sitt hem.

Fritte: Ja, nu jobbar ni på SISAB med att bygga och förvalta byggnader, skolbyggnader, men går det att planera för platser där elever ska känna sig trygga eller är det annat som avgör att man i slutändan mår bra i skolan?

Maria: Det går att planera för det, eller det går väl att utforma byggnader och skolgårdar för det. Vi har till exempel Sjövikskolan som är byggd, ja, eller nu ska vi se när invigdes den… Ett par år sen, där jag vet att arkitekten har tänkt på hur man kommer till matsalen till exempel där man kan se in i matsalen innan man kommer fram man kan liksom få en uppfattning som hur många är där, vilka är där, liksom hur man ska ta sig an rummet innan man är där bara som ett exempel på det. Och sen att man alltså trygghet är ett ledord som vi jobbar jättemycket med generellt.

Jacob: Och det är ju ett evigt samarbete tillsammans med vår kund, där vi även verkligen sätter tryggheten i första rummet och pratar liksom dem utifrån verksamhetsperspektivet och vi utifrån hur vi kan utforma lokalerna för att det ska, jamen skapa maximal möjlighet för trygghet.

Fritte: Mm, jag minns ju när jag själv gick i skolan det var ju den klassiska miljön med plåtskåp, uppehållsrum med någon slags primitiva trämöbler tegelgolv, det var ganska hårt, det var ganska sterilt – ser annorlunda ut idag när ni ritar framtidens skolor eller?

Maria: Ja, lite annorlunda ser det ju ut, men det är ganska som det här med att det är någon slags grund liksom det är funktion som är viktigt, vi måste kunna röra oss, det blir flöden kanske lite mindre korridorer idag och så där. Det är lite roligt för jag läste om att på mitten av 1800-talet så började det komma liksom tankar om hur man skulle utforma skolor och så där och då så var det bland annat tal om läget på skolan att den skulle vara friliggande jättespännande att det kom så tidigt. Då fanns det andra skäl, bland annat brandskäl och så där men också just det där med hur man liksom att du sa hårda material att bänkarna var liksom hårda var liksom en kommentar man uttryckte och att de inte hade ryggstöd och liksom så och sen i det sammanhanget var det ju också väldigt intressant när man tittar på det efteråt att de trängde ihop barnen väldigt mycket så man satt liksom på 17 cm var och det var ju en stor risk liksom just i pandemitider att det liksom spred sjukdomar och löss och annan ohyra och så.

Fritte: Jag tror att mina barns rumpor är bredare än 17 centimeter.

Jacob och Maria: Haha.

Maria: Precis, det var de inte på den tiden.

Fritte: Men det där, ni är inne på hårda material och det här med en klassisk skolkorridor, det är liksom är det putsat, tegel – hur tänker ni på liksom ljudmiljön inomhus?

Jacob: Ja men vi får faktiskt beröm i många av våra nya fastigheter för just ljudmiljön för att det är väldigt, vi lägger mycket energi på det för att det är lätt att det blir en ganska högljudd miljö i skolor. Men det ska ju också vara material som tål slitage, alltså det är ju ganska högt slitage på. Har man 900 elever plus då kanske nästan 100 personal i den här fastigheten varje dag i princip hela året om, det är ju ett hårt slitage på den här miljön, så det är ofta det är ganska hårda material som används.

Fritte: Men taken kan vara akustik.

Jacob: Ja men absolut, och även hur man inreder miljöerna är ju superviktigt.

Fritte: Men hur jobbar ni med trygghetsfrågan i de befintliga byggnaderna då?

Maria: Ja men det jobbar vi jättemycket med. Vi har en trygghetsstrateg som håller i det arbetet. Det handlar ju mycket om både under skoltid men mycket också efter skoltid hur vi jobbar förebyggande med att minska skadegörelsen tillsammans med olika aktörer och hur man kan utforma skolgårdar och platser för att minska skadegörelsen, eftersom skolan är en viktig plats på kvällstid också.

Fritte: Ja, men det är ju lite intressant för man vill ju att barn och unga ska kunna hänga där efter skoltid också, samtidigt som man vill ja att de negativa eventuella konsekvenserna och som kanske då ja graffitti eller vad det nu kan vara inte ska finnas där, det är inte en hel lätt balansgång kan jag tänka mig.

Maria: Nej det är också ytterligare en målkonflikt.

Jacob: Men generellt kan man ju säga att ju mer liv det är på en plats desto mer positivt liv är det ju också på en plats så det är vi ju positiva till. Förutom långsiktig trygghet så jobbar vi också med mer snabba insatser och där är ju exempel ofta när vi bygger nytt nu att vi skapar enskilda omklädningsrum i anslutning till idrottshallarna och så där man kan duscha och byta om.

Fritte: Lite mer privatliv även om man går på skolgympan också.

Jacob: Ja och valfrihet.

Fritte: Vi pratar ju idag om flexibla lärmiljöer. Hur ser egentligen dagens och morgondagens skola ut rent fysiskt? Är det så annorlunda från de skolbyggnaderna som byggdes för hundra år sen?

Jacob: Ja och nej skulle jag säga. Alltså vi tror ju fortfarande på skolan som en mötesplats, det är så vi ser den och det var den även för 100 år sedan. Alltså skolan är ju unik på det viset att det är den enda platsen där man har plikt att vara, och där alla barn måste vara och då måste vi ju också utforma den på ett sätt som gör att den är bra, så att det är ju utgångspunkten i vårt arbete. Och i någon form så handlar det ju, skolan går ju ändå ut på, och kommer nog gå ut på, att eleverna ska samlas i ett eller annat format och möta en lärare i någon form och så såg det ut för 100 eller 200 år sedan när vi byggde när det byggdes en skola och så ser det ut idag när vi bygger en skola, och sen kallar vi det kanske hemvist idag klassrum tidigare lärosal men grundfunktionen är ju densamma. Och där apropå funktion så finns ju också Utbildningsförvaltningens funktionsprogram som vi utgår ifrån.

Fritte: Men är det fler som halvstora rum, grupprum idag än det var förr?

Maria: Man pratar ju en del om framtidens gymnasieskola framförallt, där man kanske kan se mer kopplingar till liksom öppet kontorslandskap och sådana möjligheter så på den sidan så finns det ju mer att titta på så att säga, kring det som du nämner med olika stora rum och miljöer och så där.

Fritte: Men kan ni känna er så här att ni måste navigera i någon slags diskussion där man laborerar med olika utbildningsformat eller är det liksom lite mer trögrörligt?

Maria: Vi, det här är ju mycket jättemycket en dialog med kunden så klart. Det är ju också de som tar fram programmet för den skolan som är aktuell och hur den ska liksom utformas utifrån vilket sätt man ska lära ut på i den skolan så att egentligen behöver inte vi navigera jättemycket i det. Förstås ska vi ju vara pålästa och så där och framför allt våra projektansvarigas och de som är närmast projekten men det är mycket en fråga för verksamheten.

Fritte: Mm, men det har ju diskuterats också att utförsäljning av skollokaler men ni har ju extremt mycket lokaler är det här är det ett stormigt vattenglas tycker ni, eller är det liksom… Hur ser trenden ut?

Maria: Det handlar ju om att sälja skollokaler där vi inte har kommunala hyresgäster och som inte är strategiskt viktiga för staden utifrån läge och så där och här kommer ju inte bara SISAB till tals utan även andra förvaltningar och så, så det är också ett uppdrag vi har och vi har som sagt 400 skolor ungefär eller förskolor ungefär och 200 skolor så att det är inte för SISAB:s del mycket yta som säljs så kan man säga.

Fritte: Mm.

Jacob: Och viktigt förstås att komma ihåg att vi säljer för att bygga nytt. Vi säljer fastigheter till prata hyresgäster för att bygga för kommunala hyresgäster.

Fritte: Okej, men friskolereformen drog igång redan på 90-talet och det kanske har alltså andelen friskolor kanske har ökat de senaste åren. Skolmarknaden inom citattecken är kanske mer liksom rörlig idag påverkar det ert arbete och liksom framförallt är förmåga att planera framåt skulle ni säga?

Maria: Ja det påverkar i de här prognoserna som Utbildningsförvaltningen då framförallt tar fram. Det är ju ett liksom gediget arbete kring det, men där har också de ganska bra koll på hur stor andel friskolor det är i respektive liksom geografiskt område där man vet att till exempel inne i stan eller flera friskolor och så där. Det är ju också en, det är inte liksom negativt att det tillskapas fler elevplatser under någon annans regi utan det är ett slags samspel också att det finns ett antal barn som behöver en skolplats och det är så många som finns och sen så har man koll på det i prognoserna.

Fritte: Bra. Då har vi rett ut det också. Har ni några nybyggda förskolor eller skolor som ni är särskilt stolt över?

Maria: Ja, vi har ju vunnit årets Stockholmsbyggnad två gånger, så de är vi stolta över. Långbrodalsskolan och Anna Whitlocks gymnasium.

Fritte: Och de ligger i?

Maria: Långbrodalsskolan ligger i Älvsjö och Anna Whitlock ligger på Kungsholmen.

Fritte: Grattis får jag säga då.

Jacob: Ja tack. Jag gillar också Bobergsskolan väldigt mycket i Norra Djurgårdsstan.

Fritte: Mm.

Jacob: Eh den är karaktäristisk och verkligen ja, sitter ihop väl med den här gamla industrimiljön som finns där så det är en häftig byggnad.

Fritte: Vi kanske skulle ha en skolarkitektonisk vandring i Stockholm.

Jacob: Om man är sugen på det så kan man ladda ner vår app där det faktiskt finns rundvandringar på många av våra fastigheter. Den heter SISAB skolkultur.

Fritte: Min spaning fanns redan förverkligad.

Jacob: Yes.

Fritte: Ja, SISAB steget före. Maria Rydberg och Jacob Landin, tack så hjärtligt för att ni ville vara med i Stockholm växer.

Maria: Tack så mycket.

Jacob: Tack.